Klockan är halv fem på eftermiddagen och jag har just satt i mig fyra sömnpiller. Står inte ut med denna Satans ångest, nu får kvoten vara fylld för idag. Gymmet ger jag blanka fan i. Jag pallade inte ens gå och lämna en försenad bok på biblan, jag vände om hem igen halvvägs, efter att jag hade köpt cigg. Tack och lov är det i alla fall solsken, d.v.s. socialt accepterat att dölja mina ögon med solglajorna. Jag finner det sjukt obehagligt att folk kan se mina ögon (dock alltid riktade ner i gatan, men ändå) när jag inte mår bra. "Bakom mina solglasögon kan jag va mig själv!" Visst är det väl någon låt som går så? Magnus Uggla eller är jag helt ute och snurrar...? Äh, whatevah.
Träffade den bra läkaren igår, som jag har träffat en gång förut. Förvånande nog var hon fortfarande kvar! Annars brukar det minsann vara en ny läkare där varenda gång.
Jag håller nu på att trappa ner Cymbalta från min maxdos 120 mg till 90 mg. Ett krav för att jag ska kunna sätta in Lithionit nästa vecka. Hoppas hoppas hoppas det kan hjälpa mig. Vad mer finns det annars som jag inte har testat redan...? Psykdelen i FASS verkar vara ganska genomgången, så... ECT är väl sista utvägen, även om lobotomi nog vore det bästa för mig, haha.
Virrigt inlägg kanske, men skiten har väl börjat kicka in. A litte peace and quiet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar