Pang så var det strålande vår helt plötsligt och hypomanin slog till med full kraft, så nu har jag hällt upp ett glas vitt för att lugna nerverna och förhoppningsvis kunna få sova sju timmar i sträck inatt. Månadsransonen med Imovane har jag i vanlig (o)ordning knaprat i mig på några få dagar. Hjärtat går i 180 och hjärnan är som ett jordgetingbo. Tjackkänsla deluxe - obehagliga minnen. Dessutom måste jag göra slut på Foot of Africa-boxen som har stått öppnad i kylen i två veckor nu. Cirkus en flaska kvar. För att hälla ut den är ju otänkbart - snacka om alkoholmissbruk.
Jag smuttar på vinet. I ett vinglas. Som en normal människa. Inte i en ölsejdel som jag har tömt på en minut. Fan vad ovant. Tänker på ett kapitel i I Am Ozzy, när han åker på rehab för första gången (på Betty Ford-kliniken, klassiskt nog) och det första han säger när han kommer dit är: "Var ligger baren?" Han tror att rehab och 12-stegsprogrammet är ett slags kurs, där alkisar får lära sig hur man dricker med måtta. Älskar Ozzy.
Jag har faktiskt inte för vana att sitta och pimpla i min ensamhet. De gånger jag har gjort det sedan jag började nyttja rusdrycker för 13 år sedan (fuck, I'm old) kan nog räknas på min enda hand (I'm a freak of nature) och då har det bara varit i total desperation, som när jag varit alltför uppe i varv för att kunna sova (som nu). Nu räknar jag inte in de gånger jag haft planer, då jag varit på väg någonstans. Fest/festival/spelning/pub/klubb/park/etcetera. Då går det alldeles utmärkt att ta sig en kickstarter. Men att sitta och dricka ensam utan att ha några planer för kvällen... då får jag fan ångest. Alkohol för mig är en social drog. När jag dricker vill jag ha sällskap. Och sex. Samma med alla andra droger. Förutom tabletter, de sitter jag helst och myser på för mig själv.
Jag har faktiskt inte för vana att sitta och pimpla i min ensamhet. De gånger jag har gjort det sedan jag började nyttja rusdrycker för 13 år sedan (fuck, I'm old) kan nog räknas på min enda hand (I'm a freak of nature) och då har det bara varit i total desperation, som när jag varit alltför uppe i varv för att kunna sova (som nu). Nu räknar jag inte in de gånger jag haft planer, då jag varit på väg någonstans. Fest/festival/spelning/pub/klubb/park/etcetera. Då går det alldeles utmärkt att ta sig en kickstarter. Men att sitta och dricka ensam utan att ha några planer för kvällen... då får jag fan ångest. Alkohol för mig är en social drog. När jag dricker vill jag ha sällskap. Och sex. Samma med alla andra droger. Förutom tabletter, de sitter jag helst och myser på för mig själv.
Ingen låt beskriver mina alkoholvanor bättre än den här (parodi)låten:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar